kluven....

Det är inte såhär jag vill ha det. Jag tycker verkligen det är hur kul som helst att ni träffat varandra, bara det inte vore för det att ni just träffade varandra. men det har hänt förut och kommer nog hända igen.
Jag tycker verkligen inte det är okej och jag kan inte acceptera det. Jag vet bara inte vad jag ska göra.  För mig känns det hur skumt som helst. Det är inte bara det att det handlar om en av mina bästa vänner utan det är allt runtomkring som gör det hela så mycket mer komplicerat. Vi har samma vänner, för att inte tala om familj

Jag kanske får skylla mig själv. Det kanske var mitt ansvar att säga till i tid, att aldrig låta er komma så långt. fråga mig jag vet hur svårt det är att bara lämna något som betyder så mycket för en.
men gå inte bara bakom ryggen på mig och låtsas som allt är som vanligt och att det inte är en så stor sak. För mig så är det verkligen det.

Jag är ledsen om jag varit otydlig om vad jag kännt inför det hela men jag tycker inte det varit mitt ansvar. Jag kan inte rå för att jag känner mig sviken och kan nog inte göra något åt det och jag hoppas inte allt för stor skada är skedd för att vi inte ska kunna fortsätta vara vänner. om än inte som tidigare men fortf vänner.

Det enda jag vill just nu är att lägga energi på denna underbara flicka och att jag ska behöva fundera över det här dag och natt gör mig kluven.

//A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0